Att det råkade sig.

Tösen har både ett och annat gemensamt med en av sina faddrar. De har båda ett namn efter samma person och tösens namn har irländskt ursprung medan faddern studerar på Irland och sällskapar med en irländare.

Det kan man kalla att matcha rätt fadder med rätt bebis och det är absolut inte planerat på något sätt.

H&M

Vilken picknickfilt är finast? Jag lutar mot den sista, men funderar på hur länge den hålls vit.

Tissar.

Varför är det så att då man blir mamma har man inte bröst mer, utan tissar? På både rådgivningen och sjukhuset pratas det om tissar och andra mammor pratar om tissar. Hu vilket fult ord det är.

Jag har fan inga tissar, jag har bröst!

Morsdag. Tänk vad konstigt att få fira en morsdag som mamma till en liten livs levande flicka. Min dotter. Det ni, det var magiskt.

De två senaste morsdagarna har varit enormt tunga för mig. Att veta att man är mamma, men inte har ett barn brevid sig. Att veta att man är mamma, men mest bara i ens egna ögon. I år var jag en mamma i allas ögon och dagen bjöd på en massa känslor. Som tur är mest härliga känslor.

Min morsdag började med två timmars extra sömn. Det var det jag hade begärt. Inget morgonmål på sängen, inget extra, bara lite sömn. Men jag fick så mycket mer innan dagen var över.

Min morsdagsgåva fick jag redan förra helgen i och med tösens namngivningsfest. Mannen hade redan tidigare sagt att den hör i hop med hans namngivningsgåva åt tösen så när vi fick lite vaskris kunde han inte hålla sig.


Kan inte annat säga än att min man har blivit en höjdare på det där med gåvor. Han hade snappat upp att jag önskat mig en Aaltovas och köpt en i precis den storlek jag ville ha. Till på köpet hade han köpt en åt tösen. Mor och dotter. Så fint.

Och så fick jag en morsdagsblomma som hette duga.

Annars spenderades morsdagen precis som jag hade önskat mig, med familjen. Min familj. Vi hade det mysigt, gymmade i babygymmet, gick långa promenader, åt god mat, myste lite mer, tänkte massor på vår ängel och fällde några tårar, både lyckotårar och sorgetårar.

Fråga nr. 1
Går det att få ens gamla inlägg från en ratatablogg överfört till t.ex. wordpress?
Gissar nej, men frågar ändå.

Fråga nr. 2
Följer ni med om jag flyttar till wordpress eller blogspot?

Det går inte att beskriva den känslan jag känner när jag tyst, tyst på kvällen smyger in i sovrummet och kikar ner i spjälsängen och ser en söt liten flicka sova så sött där. Det är inte helt ovanligt att det dyker upp en tår eller två i min ögonvrå då.

När man har sjuk rygg, är trött och helst bara skulle slänga sig på soffan och glo på tv, men istället plockar fram liggunderlaget och kör ett jumppapass hemma, då är man värd en belöning. Min belöning kom i form av en halväten glass som jag hittade i frysen.



Sen att de i slutet av träningsdvd:n säger att man inte ska göra den bara för att bli smal,utan för att be stong and healthy så gå inte och kasta bort träningen på ohälsosam mat kan vi ju försöka glömma.

Jag skulle vilja sy en hjälmmössa, men hittar inget bra mönster. Någon som har ett? Ett annat alternativ är om ni råkar veta var man får tag på hjälmössor som är sydda med annat än retrotyg.

Vår flicka har aldrig varit speciellt lätt att natta. Att somna på egenhand har inte varit hennes grej och mycket kan hänga ihop med hennes kolik, att hon behöver närhet och bekräftelse att vi faktiskt är där. De två senaste veckorna har varit speciellt svåra. Hon har inte velat somna hur vi än försökt. Inte i famnen, inte i hårdliften, inte i sittern, inte för sig själv. Men så plötsligt svängde det och idag har det varit hur lätt som helst.

I natt vaknade hon kl. 4 och var varken hungrig eller social. Hon var bara skrikig och trotsig och vi trodde att vi inte skulle få sova mer den natten. Vi tog upp henne och fick till sist henne lugnad så mycket att hon tog tutten. Därefter lade vi ner henne i spjälsängen, stoppade om henne och drog igång speldosan som spelar Blinka lilla stjärna där. Hon låg tyst en stund innan hon börja jollra. Sedan låg hon glatt i sängen och jollrade i minst 10 minuter. Vi var beredda på att i vilket ögonblick som helst skulle hon börja stortjuta igen så vi var stumma av förvåning då hon plötsligt somnade. Klockan var närmare halv nio innan vi steg upp.




Idag på dagen har det löpt precis lika bra. Normalt brukar jag måsta gunga henne till sömns i hårdliften, men inte idag. Idag har jag lagt ner henne, gett henne tutten och lagt ut henne på balkongen och så har hon somnat helt på egen hand.

Nu hoppas vi att detta ska hålla i sig. Det gör gott för både oss föräldrar och henne. Hon är mer utvilad för hon somnar tidigare och vi är mer utvilade för vi behöver inte kämpa på fler timmar varje kväll.